Gott Nytt år
Hej alla läsare
Nu har julen äntligen försvunnit och det börjar nästan bli som normalt igen. Nu väntar vi bara på att nyår ska komma så vi kan dricka lite "skumpa" och andra nyttigheter.
Just nu är Alma igånga med och löpa. Det märks på henne. Hon är rätt slö inomhus men väl ute så rullar det på nästan som vanligt, bortsett från att man måste lukta på alla grästuvor och sitt eget avskräde femtielva gånger innan man ska vidare.
Hon är duktig och håller rent efter sig och det är inte mycket som man behöver torka upp.
Rent träningsmässigt så är det lugnt just nu. Vi skulle kört en del spår men tyvärr har vi fått träningsförbud på många av våra spårmarker. Jägarna har sagt stopp för det var alldeles för många som rastade sina hundar på deras jaktmarker. Visst jag kan förstå dem. Har själv varit jägare en gång i tiden. Sen kan man alltid hävda allaemansrätten men jag tycker det är bättre att ta det lugnt dessa veckorna som är kvar av jakten. Vi kan vara där resten av året så varför bråka med dem.
Igår var vi hemma hos min bror och skar upp ved till honom. Han bor mitt ute i skogen så Alma kunde vara lös hela dagen. Hon bar på allt möjligt som hon hittade där. Från ölburkar till stora vedträd. Motorsågen tyckte hon var intressant och skulle kolla på den hela tiden. Även när man körde så man fick ryta till henne att flytta på sig. Vanlig ton räckte inte. Skönt med en hund som inte är rädd för ljud.
Nu till helgen så ska jag iväg på utbildning igen. Nu är det M4(MH+MT) som står på spel. Sen hoppas jag att jag hinner med några MH tester innan M5:an kommer så jag kan göra den biten med innan sommaren. Hade varit gott.
Ha en god fortsättning så hörs vi igen.
Mvh Magnus
Ps. Peter, den 24:e-25:e feb så sticker vi till Åland. Ska du med som guide? Ds.
Nu har julen äntligen försvunnit och det börjar nästan bli som normalt igen. Nu väntar vi bara på att nyår ska komma så vi kan dricka lite "skumpa" och andra nyttigheter.
Just nu är Alma igånga med och löpa. Det märks på henne. Hon är rätt slö inomhus men väl ute så rullar det på nästan som vanligt, bortsett från att man måste lukta på alla grästuvor och sitt eget avskräde femtielva gånger innan man ska vidare.
Hon är duktig och håller rent efter sig och det är inte mycket som man behöver torka upp.
Rent träningsmässigt så är det lugnt just nu. Vi skulle kört en del spår men tyvärr har vi fått träningsförbud på många av våra spårmarker. Jägarna har sagt stopp för det var alldeles för många som rastade sina hundar på deras jaktmarker. Visst jag kan förstå dem. Har själv varit jägare en gång i tiden. Sen kan man alltid hävda allaemansrätten men jag tycker det är bättre att ta det lugnt dessa veckorna som är kvar av jakten. Vi kan vara där resten av året så varför bråka med dem.
Igår var vi hemma hos min bror och skar upp ved till honom. Han bor mitt ute i skogen så Alma kunde vara lös hela dagen. Hon bar på allt möjligt som hon hittade där. Från ölburkar till stora vedträd. Motorsågen tyckte hon var intressant och skulle kolla på den hela tiden. Även när man körde så man fick ryta till henne att flytta på sig. Vanlig ton räckte inte. Skönt med en hund som inte är rädd för ljud.
Nu till helgen så ska jag iväg på utbildning igen. Nu är det M4(MH+MT) som står på spel. Sen hoppas jag att jag hinner med några MH tester innan M5:an kommer så jag kan göra den biten med innan sommaren. Hade varit gott.
Ha en god fortsättning så hörs vi igen.
Mvh Magnus
Ps. Peter, den 24:e-25:e feb så sticker vi till Åland. Ska du med som guide? Ds.
Ett litet steg närmare
Halloj, Husse här
Idag så hade vi bestämnt att vi skulle köra lite objektsträning med Alma för lite omväxlingsskull. Har blivit mycket sök och spår nu på sista tiden så jag tyckte det var på tiden att hon fick skälla ut en "buse".
Jo nog skäldes det alltid. Hon hade till och med lite svårt att vara tyst när hon inte såg honom.
Hade skickat ut kompisen Jonas på ett av våra objekt.
Han skulle ta sig in från baksidan och visa sig när vi var på andra sidan vägen på ett annat objekt.
När vi var vid grinden så kom en joggare och vände precis framför oss och sprang över vägen mot oss vilket blev tillföljd att han fick sig en blåsning han med. Kan bara säga att han vände fort och försvann.
När sen Alma fick syn på busen Jonas inne på andra objektet så fick hon bråttom. Hon skulle in dit fort som tusan så jag hann knappt låsa grindarna och ta mig över vägen och in på objektet.
När vi precis hade kommit in så kom "busen" emot oss och Alma gick igånga. Hon skällde och "busen" försvann iväg. När vi kom vidare in på objektet så kom "busen" igen och då gick mot oss. Alma laddade för fullt och skällde igen vilket resulteterade i att "busen" försvann bakåt igen.
Vidare in på objektet så kom han igen och Alma var nu laddad till tänderna. Nu nästan tjöt hon ut sina skall. Fråga mig inte om det var i iver eller ilska för jag hade fullt upp med att hålla henne. 32Kg schäfer som vill framåt håller man inte så himla lätt.
Jag kunde dock konstatera, att om jag släppte henne, skulle det blivit blodvite. Jag hade garderat mig med en bitstock som busen hade om något skulle gå snett. Typ brustit koppel och andra olyckor som inte får hända.
Busen stod vid vår bil när vi kom tillbaka och vi gick igenom det hela och vi kunde båda konstatera att hon veck inte en tum bakåt och hon hade troligtvis bitit om det funnits tillfälle till det.
Igår så var vi och tränade lite skydd och det ser bättre och bättre ut men det är fortfarande en bit kvar innan vi kan börja köra i skyddsärm. Men det är på rätt väg och det går framåt.
Vi får se om vi kan få hål på det efter att hon har löpt. Vi väntar på att hon ska komma igånga.
I måndags natt så körde vi ett lite sök. Praktikanten fick gå och gömma sig så skulle vi se om Alma kunde hitta henne. När jag sen kom upp en bit på objektet så tog Alma upp ett spår och drog iväg. När hon kom upp bakom en byggnad så reste sig huvudet upp och hon gick mer över i sök beteende och hittade praktikanten rätt snabbt.
Fram på morgonkvisten så var vi på en av skolarna och jag hade även denna gång skickat iväg praktikanten i förväg och när vi hade en 50-60 m kvar så gick näsan på Alma upp och hon drog iväg mig mot en öppen byggnad. I denna sitter praktikanten. Kan ju bara säga att jag är mycket nöjd med Almas näsarbete. Hon finner figgarna och i de övningarna vi gör så går det bra.
Nu är det en ensam natt utan praktikant och det känns faktiskt lite ensamt. Hon har varit med nu i 2,5 v.
Jag hade även nöjet att prata med kriminalvården nu i veckan. Fick då reda på att Ki (min gamla schäfer) gör ett mycket bra jobb och de är jättenöjda med henne. Låter skönt att höra samtidigt som jag faktiskt saknar henne ibland. Då brukar jag säga till mig själv att hon har det mycket bättre där.
Ha nu en mycket god jul och tänk på de stackars som måste jobba.
GOD JUL önskar Alma o jag
Idag så hade vi bestämnt att vi skulle köra lite objektsträning med Alma för lite omväxlingsskull. Har blivit mycket sök och spår nu på sista tiden så jag tyckte det var på tiden att hon fick skälla ut en "buse".
Jo nog skäldes det alltid. Hon hade till och med lite svårt att vara tyst när hon inte såg honom.
Hade skickat ut kompisen Jonas på ett av våra objekt.
Han skulle ta sig in från baksidan och visa sig när vi var på andra sidan vägen på ett annat objekt.
När vi var vid grinden så kom en joggare och vände precis framför oss och sprang över vägen mot oss vilket blev tillföljd att han fick sig en blåsning han med. Kan bara säga att han vände fort och försvann.
När sen Alma fick syn på busen Jonas inne på andra objektet så fick hon bråttom. Hon skulle in dit fort som tusan så jag hann knappt låsa grindarna och ta mig över vägen och in på objektet.
När vi precis hade kommit in så kom "busen" emot oss och Alma gick igånga. Hon skällde och "busen" försvann iväg. När vi kom vidare in på objektet så kom "busen" igen och då gick mot oss. Alma laddade för fullt och skällde igen vilket resulteterade i att "busen" försvann bakåt igen.
Vidare in på objektet så kom han igen och Alma var nu laddad till tänderna. Nu nästan tjöt hon ut sina skall. Fråga mig inte om det var i iver eller ilska för jag hade fullt upp med att hålla henne. 32Kg schäfer som vill framåt håller man inte så himla lätt.
Jag kunde dock konstatera, att om jag släppte henne, skulle det blivit blodvite. Jag hade garderat mig med en bitstock som busen hade om något skulle gå snett. Typ brustit koppel och andra olyckor som inte får hända.
Busen stod vid vår bil när vi kom tillbaka och vi gick igenom det hela och vi kunde båda konstatera att hon veck inte en tum bakåt och hon hade troligtvis bitit om det funnits tillfälle till det.
Igår så var vi och tränade lite skydd och det ser bättre och bättre ut men det är fortfarande en bit kvar innan vi kan börja köra i skyddsärm. Men det är på rätt väg och det går framåt.
Vi får se om vi kan få hål på det efter att hon har löpt. Vi väntar på att hon ska komma igånga.
I måndags natt så körde vi ett lite sök. Praktikanten fick gå och gömma sig så skulle vi se om Alma kunde hitta henne. När jag sen kom upp en bit på objektet så tog Alma upp ett spår och drog iväg. När hon kom upp bakom en byggnad så reste sig huvudet upp och hon gick mer över i sök beteende och hittade praktikanten rätt snabbt.
Fram på morgonkvisten så var vi på en av skolarna och jag hade även denna gång skickat iväg praktikanten i förväg och när vi hade en 50-60 m kvar så gick näsan på Alma upp och hon drog iväg mig mot en öppen byggnad. I denna sitter praktikanten. Kan ju bara säga att jag är mycket nöjd med Almas näsarbete. Hon finner figgarna och i de övningarna vi gör så går det bra.
Nu är det en ensam natt utan praktikant och det känns faktiskt lite ensamt. Hon har varit med nu i 2,5 v.
Jag hade även nöjet att prata med kriminalvården nu i veckan. Fick då reda på att Ki (min gamla schäfer) gör ett mycket bra jobb och de är jättenöjda med henne. Låter skönt att höra samtidigt som jag faktiskt saknar henne ibland. Då brukar jag säga till mig själv att hon har det mycket bättre där.
Ha nu en mycket god jul och tänk på de stackars som måste jobba.
GOD JUL önskar Alma o jag
Gudarnas vilket drag
Halloj
Jag bara säger det. Fy fasiken om Alma hade varit polishund. Då hade det fått varit en riktig 400m löpare med kondis som en marathon löpare om de skulle ha en chans att hänga med.
Jag har haft fördelen att ha en pratikant med mig nu under ett par veckor och dessa sista två nätter har hon fått gå spår till mig o Alma.
Korta liggtider har det varit men gudarnas skymning vilka spår. Hon har tagit upp spåren bra och sen har det gott utav bara den. Jag har halvt sprungit efter henne för hur jag än har hållit emot så har hon dragit mig framåt och ju närmare vi kom praktikanten ju värre blev det.
Första spåret vi la till henne så missade hon att komma till figgen. Hon fick nog en kanin i näsan. Jag brydde mig inte om det så mycket. För fram tills dess så hade det varit järnet.
Inatt så la vi om spåret och jag hade nog en elitdraghund i snöret. Hua mig. Denna gång kom hon fram.
Nu gör vi paus i arbetet och vi ska ev träna lite på lördag. Iallafall så ska vi gå ner till djuräffären och äta korv. De har öppet hus och det får man inte missa.
Från något roligt till något tråkigt.
Efter att jag har pratat med ett par uppfödare så har det visat sig att de liksom jag haft oturen med röntgen avläsningarna. En av dem hade varit och röntgat och det hade varit den gamle avläsaren Lars Audell som utfört röntgen. Enligt honom hade det varit klara A-höfter. När de får röntgen resultatet från SKK så har hunden D.
Hur man nu kan ta så fel vet inte jag men jag börjar fundera på vad Alma har egentligen. Hon hade iaf B när jag kollade med hjälp av mall (norbergsvinkel).
De hade flera hundar som dömts ut som enligt röntgande veterinär varit felfria.
Då kan man fråga sig om denna veterinär, som läser av våra röntgenbilder, kan sin sak eller det är lottdragning. Enligt en av de kennlar jag pratat med så hade det varit en hel del klagomål mot den avläsande på SKK. Det hade de själva sagt på SKK till denna kennelägaren.
Är det fler som läser min blogg som kanske har råkat ut för samma sak? Kunde varit roligt och veta.
Nu vill jag inte kritisera någon men jag vill väcka en tanke hos andra hundägare som har varit och röntgat. Det finns kanske ett fel i någon parameter någonstans som måste rättas till. På något vis, antingen genom avel eller med andra avläsningsmetoder/avläsare, så vi kan få friska hundar.
ha en go helg, det ska jag.
Jag bara säger det. Fy fasiken om Alma hade varit polishund. Då hade det fått varit en riktig 400m löpare med kondis som en marathon löpare om de skulle ha en chans att hänga med.
Jag har haft fördelen att ha en pratikant med mig nu under ett par veckor och dessa sista två nätter har hon fått gå spår till mig o Alma.
Korta liggtider har det varit men gudarnas skymning vilka spår. Hon har tagit upp spåren bra och sen har det gott utav bara den. Jag har halvt sprungit efter henne för hur jag än har hållit emot så har hon dragit mig framåt och ju närmare vi kom praktikanten ju värre blev det.
Första spåret vi la till henne så missade hon att komma till figgen. Hon fick nog en kanin i näsan. Jag brydde mig inte om det så mycket. För fram tills dess så hade det varit järnet.
Inatt så la vi om spåret och jag hade nog en elitdraghund i snöret. Hua mig. Denna gång kom hon fram.
Nu gör vi paus i arbetet och vi ska ev träna lite på lördag. Iallafall så ska vi gå ner till djuräffären och äta korv. De har öppet hus och det får man inte missa.
Från något roligt till något tråkigt.
Efter att jag har pratat med ett par uppfödare så har det visat sig att de liksom jag haft oturen med röntgen avläsningarna. En av dem hade varit och röntgat och det hade varit den gamle avläsaren Lars Audell som utfört röntgen. Enligt honom hade det varit klara A-höfter. När de får röntgen resultatet från SKK så har hunden D.
Hur man nu kan ta så fel vet inte jag men jag börjar fundera på vad Alma har egentligen. Hon hade iaf B när jag kollade med hjälp av mall (norbergsvinkel).
De hade flera hundar som dömts ut som enligt röntgande veterinär varit felfria.
Då kan man fråga sig om denna veterinär, som läser av våra röntgenbilder, kan sin sak eller det är lottdragning. Enligt en av de kennlar jag pratat med så hade det varit en hel del klagomål mot den avläsande på SKK. Det hade de själva sagt på SKK till denna kennelägaren.
Är det fler som läser min blogg som kanske har råkat ut för samma sak? Kunde varit roligt och veta.
Nu vill jag inte kritisera någon men jag vill väcka en tanke hos andra hundägare som har varit och röntgat. Det finns kanske ett fel i någon parameter någonstans som måste rättas till. På något vis, antingen genom avel eller med andra avläsningsmetoder/avläsare, så vi kan få friska hundar.
ha en go helg, det ska jag.
En lugn helg
Hej
Denna helgen som varit har varit riktigt lugn och skön. Inget som störde i vår verksamhet förutom en liten fastighetsjour men det var bara en säkring som gått.
Då vi har haft det lugnt så har det funnits tid till att träna Alma och det har varit rätt roligt och se henne. Hon jobbar på bra i söket och ger inte upp så lätt men har lite svårt att lokalisera figuranten när det kommer upp på höjder. De flesta hundar har det i början. Märktes när man körde räddning för några år sedan. Var det sen så vinden snurrade med så var det ännu svårare.
Vid ett tillfälle så var det riktigt roligt och se hur hon jobbade. Hon visste att det fanns en figge men var vart den. Hon hoppade upp och ner för brädhögarna. Fram och tillbaka for hon men kunde inte riktigt bestämma sig vart den var.
När hon hållit på i 3-4 min så tyckte jag att nu måste jag nog få till ett lycket slut här och bestämde mig för att flytta ner figgen.
Sa åt figgen att vara tyst och lyssna på mig vad jag sa. Men har man kvinnor som figgar så måste det glappas i käkpartiet. Vilket resulterade i att Alma fick en retning om var figgen var och gick in i en markering. Vilket belönades men det var inte så jag ville ha det egentligen men det fick bli så ändå.
Jag hade lagt ett litet spår till henne tidigare på natten. Hade lagt det i en liten park medskiftade undelag.
Hon tog upp på gräs och sen vidare över en grusgång och in på gräs, över plattor och vidare på gräs. Jag hade lagt ut en tändsticksask och som slut hade jag en liten bitstock.
Vi har inte spårat på detta viset på länge men det gick över förväntan. Vid första grusövergången så hade hon problem men annars gick det nästan som på räls.
Jag hade lagt slutet vid ett par statyer som står i parken. De var hon lite skum på när hon kom dit och undersökte dem innan hon tog slutet.
Igår så var det träning. Lydnad och skydd stod på schemat. Lydnaden gick bra men vi har ändå en del att jobba på tycker jag. Linförigheten har hon lite bråttom i så hinner ett halvt steg innan hon märker att jag stannat. VIlket resulterar i att hon får backa innan hon sätter sig.
I skyddet går det framåt. Hon biter bättre men det tar fortfarande lite tid innan hon biter sig fast rikitgt. De andra säger att hon har utvecklats och det går framåt.
Nu jobbar vi två nätter och det innefattar även en lucianatt och det kan bli hur som helst. Man kan alltid hoppas på den blir lugn så vi hinner träna lite hund med.
Ha det gott
Denna helgen som varit har varit riktigt lugn och skön. Inget som störde i vår verksamhet förutom en liten fastighetsjour men det var bara en säkring som gått.
Då vi har haft det lugnt så har det funnits tid till att träna Alma och det har varit rätt roligt och se henne. Hon jobbar på bra i söket och ger inte upp så lätt men har lite svårt att lokalisera figuranten när det kommer upp på höjder. De flesta hundar har det i början. Märktes när man körde räddning för några år sedan. Var det sen så vinden snurrade med så var det ännu svårare.
Vid ett tillfälle så var det riktigt roligt och se hur hon jobbade. Hon visste att det fanns en figge men var vart den. Hon hoppade upp och ner för brädhögarna. Fram och tillbaka for hon men kunde inte riktigt bestämma sig vart den var.
När hon hållit på i 3-4 min så tyckte jag att nu måste jag nog få till ett lycket slut här och bestämde mig för att flytta ner figgen.
Sa åt figgen att vara tyst och lyssna på mig vad jag sa. Men har man kvinnor som figgar så måste det glappas i käkpartiet. Vilket resulterade i att Alma fick en retning om var figgen var och gick in i en markering. Vilket belönades men det var inte så jag ville ha det egentligen men det fick bli så ändå.
Jag hade lagt ett litet spår till henne tidigare på natten. Hade lagt det i en liten park medskiftade undelag.
Hon tog upp på gräs och sen vidare över en grusgång och in på gräs, över plattor och vidare på gräs. Jag hade lagt ut en tändsticksask och som slut hade jag en liten bitstock.
Vi har inte spårat på detta viset på länge men det gick över förväntan. Vid första grusövergången så hade hon problem men annars gick det nästan som på räls.
Jag hade lagt slutet vid ett par statyer som står i parken. De var hon lite skum på när hon kom dit och undersökte dem innan hon tog slutet.
Igår så var det träning. Lydnad och skydd stod på schemat. Lydnaden gick bra men vi har ändå en del att jobba på tycker jag. Linförigheten har hon lite bråttom i så hinner ett halvt steg innan hon märker att jag stannat. VIlket resulterar i att hon får backa innan hon sätter sig.
I skyddet går det framåt. Hon biter bättre men det tar fortfarande lite tid innan hon biter sig fast rikitgt. De andra säger att hon har utvecklats och det går framåt.
Nu jobbar vi två nätter och det innefattar även en lucianatt och det kan bli hur som helst. Man kan alltid hoppas på den blir lugn så vi hinner träna lite hund med.
Ha det gott
Jag kan mer än vad de tror
Tja
Alma här.
Snodde datorn för husse nu när han sover. Man får passa på och skriva lite om sig själv.
Denna veckan har varit händelserik. Både för mig och för husse.
I Måndags så var vi och jobbade. Vi har gått tillbaka till vårt gamla schema nu, dvs att vi jobbar 5 nätter ena veckan och två andra veckan.
Jo i måndags så var husse och jag hemma på em och softade lite. Vi är rätt bra på det ibland. Då ringde chefen och sa att vi skulle ha en praktikant med oss. Jag vet att husse inte gillar praktikanter men det är chefen som bestämmer, sägs det. Men han förnekar inte att det är trevligt med sällskap.
Jodå det stod en tjej och väntade på oss när vi kom till jobbet. En trevlig sådan och jag känner min husse och visste direkt att detta kan bli bra. Hon visade framåt anda och vill hjälpa till och frågar om saker. Sånt gillar min husse. De andra vi haft har inte visat något sådant och husse har varit jäk... förbannade på dem.
Nåja denna pratikanten har följt oss nu under nästan en vecka. Har två nätter kvar.
Hon har haft det händelsrikt kan man lugnt påstå. Första natten hade vi inbrottslarm. Inget allvarligt men ändå. Bättre blev det på tisdagen. Då hade vi ett nytt larm. Jag var ute och fick kolla läget. Inget denna gången heller.
Senare på natten så hör jag husse säga:
- Vad ska den bilen där och göra?
Vi hade en bil som svängde in på ett område som det är mycket inbrott i. Husse svängde runt och ställde sig lite strategiskt som han tyckte och väntade på vad de skulle göra. Efter fem min så åkte vi fram och kollade vad det var för en bil. Husse slog regnr och får tillbaka. Avställd och hemmahörande i annan by ca 6 mil bort.
Jag behöver nog inte skriva vad husse fick för reaktion kl halv 4 på morgonen.
Efter en snabb pling till farbror blå så stod det klart att den bilen var verkligen intressant.
När husse pratade med farbror blå, så kom personerna tillbaka till sin bil och skulle köra vidare. Närmaste polisbil var en par mil bort så det blev förföljande och rapportering hela tiden till farbror blå.
När vi kom in i en by så tappade vi bort dem och husse svor långa ramsor på sitt klumpiga körsätt och sen behöva förnedras och ringa och säga att vi tappat bort dem gjorde inte saken bättre.
Vi åkte runt lite och döm om vår förvåning när vi mötte dem på vägen. Husse såg i backspeglen att de stannade vid ett hus. Bara några minuter senare så kom första bilen. Vi stannade och pratade med dem. Förklarade var de stannat o s v.
Vi hade inte mer och göra i den byn så vi drog oss tillbaka och körde hemåt.
När vi var påväg hem så ringde en annan polis och frågade oss vart det var. De ville med vara med och prata med dessa killarna. Vi har fått reda på senare att det var en knarkarkvart där de stannat. Kan bara tillägga att husse sträckte lite på sig när vi åkte därifrån.
Innan på natten så hade vi haft rökutveckling i ett pannrum. Husse fick ringa till ägaren som kom dit och kollade. Husse älskar att ringa och väcka folk.
I torsdag när matte och husse var och handlade nya kläder så skrämde husse en som försökte ta mattes handväska. Husse spännde ögonen i honom så han gav medsig och vände på ett annat håll i butiken. När husse berättade för butikspersonalen vad han sett så fick han till svar:
- Han är här var dag och kollar men tack för du sa till.
Husse muttrade något ohörbart. Matte trodde först inte på husse men när hon själv såg hur denna killen vid ett senare tillfälle gick bakom henne igen, hur dum får man vara, så märkte matte själv det och kunde spänna ögonen i honom så han lämnade butiken.
Igår fredag så var vår gamle kollega Erik med oss i bilen. Han ska jobba i mellandagarna så han behövde fräschas upp lite.
Det var då jag kom in i bilden.
På ett ställe vi har så finns det en massa byggmtrl och utmärkta ställen att gömma sig på. Husse pratade med Erik och tjejen om att vi kunde göra lite sök övningar där inne. Om de ville figga förstås. Det hade de inget emot. Husse lämnade dem utanför grinden och sen körde han och jag vidare. Allt för att förvilla mig, trodde han.
Jag hittade dem nästan direkt när vi kom tillbaka och skällde ut dem lite. Tycker det är jobbigt att skälla på sina kollegor men vad gör man inte för sin boll.
Senare på natten så gjorde vi om samma övning igen och denna gången så hade de klättrat upp lite i höjden. Jag hoppade upp på brädstaplarna så husse var klart imponerad. Mest blev han senare när jag fick vind av tjejen som att två meter upp och jag jobbade så fint innan jag hade riktigt lokaliserat henne. Husse var grymt imponerad.
Detta var vad som hänt denna veckan hittills och kommer det några nya äventyr så berättar jag dem senare.
Nu ska jag väcka husse.
Ha en go helg så hörs vi.
Alma här.
Snodde datorn för husse nu när han sover. Man får passa på och skriva lite om sig själv.
Denna veckan har varit händelserik. Både för mig och för husse.
I Måndags så var vi och jobbade. Vi har gått tillbaka till vårt gamla schema nu, dvs att vi jobbar 5 nätter ena veckan och två andra veckan.
Jo i måndags så var husse och jag hemma på em och softade lite. Vi är rätt bra på det ibland. Då ringde chefen och sa att vi skulle ha en praktikant med oss. Jag vet att husse inte gillar praktikanter men det är chefen som bestämmer, sägs det. Men han förnekar inte att det är trevligt med sällskap.
Jodå det stod en tjej och väntade på oss när vi kom till jobbet. En trevlig sådan och jag känner min husse och visste direkt att detta kan bli bra. Hon visade framåt anda och vill hjälpa till och frågar om saker. Sånt gillar min husse. De andra vi haft har inte visat något sådant och husse har varit jäk... förbannade på dem.
Nåja denna pratikanten har följt oss nu under nästan en vecka. Har två nätter kvar.
Hon har haft det händelsrikt kan man lugnt påstå. Första natten hade vi inbrottslarm. Inget allvarligt men ändå. Bättre blev det på tisdagen. Då hade vi ett nytt larm. Jag var ute och fick kolla läget. Inget denna gången heller.
Senare på natten så hör jag husse säga:
- Vad ska den bilen där och göra?
Vi hade en bil som svängde in på ett område som det är mycket inbrott i. Husse svängde runt och ställde sig lite strategiskt som han tyckte och väntade på vad de skulle göra. Efter fem min så åkte vi fram och kollade vad det var för en bil. Husse slog regnr och får tillbaka. Avställd och hemmahörande i annan by ca 6 mil bort.
Jag behöver nog inte skriva vad husse fick för reaktion kl halv 4 på morgonen.
Efter en snabb pling till farbror blå så stod det klart att den bilen var verkligen intressant.
När husse pratade med farbror blå, så kom personerna tillbaka till sin bil och skulle köra vidare. Närmaste polisbil var en par mil bort så det blev förföljande och rapportering hela tiden till farbror blå.
När vi kom in i en by så tappade vi bort dem och husse svor långa ramsor på sitt klumpiga körsätt och sen behöva förnedras och ringa och säga att vi tappat bort dem gjorde inte saken bättre.
Vi åkte runt lite och döm om vår förvåning när vi mötte dem på vägen. Husse såg i backspeglen att de stannade vid ett hus. Bara några minuter senare så kom första bilen. Vi stannade och pratade med dem. Förklarade var de stannat o s v.
Vi hade inte mer och göra i den byn så vi drog oss tillbaka och körde hemåt.
När vi var påväg hem så ringde en annan polis och frågade oss vart det var. De ville med vara med och prata med dessa killarna. Vi har fått reda på senare att det var en knarkarkvart där de stannat. Kan bara tillägga att husse sträckte lite på sig när vi åkte därifrån.
Innan på natten så hade vi haft rökutveckling i ett pannrum. Husse fick ringa till ägaren som kom dit och kollade. Husse älskar att ringa och väcka folk.
I torsdag när matte och husse var och handlade nya kläder så skrämde husse en som försökte ta mattes handväska. Husse spännde ögonen i honom så han gav medsig och vände på ett annat håll i butiken. När husse berättade för butikspersonalen vad han sett så fick han till svar:
- Han är här var dag och kollar men tack för du sa till.
Husse muttrade något ohörbart. Matte trodde först inte på husse men när hon själv såg hur denna killen vid ett senare tillfälle gick bakom henne igen, hur dum får man vara, så märkte matte själv det och kunde spänna ögonen i honom så han lämnade butiken.
Igår fredag så var vår gamle kollega Erik med oss i bilen. Han ska jobba i mellandagarna så han behövde fräschas upp lite.
Det var då jag kom in i bilden.
På ett ställe vi har så finns det en massa byggmtrl och utmärkta ställen att gömma sig på. Husse pratade med Erik och tjejen om att vi kunde göra lite sök övningar där inne. Om de ville figga förstås. Det hade de inget emot. Husse lämnade dem utanför grinden och sen körde han och jag vidare. Allt för att förvilla mig, trodde han.
Jag hittade dem nästan direkt när vi kom tillbaka och skällde ut dem lite. Tycker det är jobbigt att skälla på sina kollegor men vad gör man inte för sin boll.
Senare på natten så gjorde vi om samma övning igen och denna gången så hade de klättrat upp lite i höjden. Jag hoppade upp på brädstaplarna så husse var klart imponerad. Mest blev han senare när jag fick vind av tjejen som att två meter upp och jag jobbade så fint innan jag hade riktigt lokaliserat henne. Husse var grymt imponerad.
Detta var vad som hänt denna veckan hittills och kommer det några nya äventyr så berättar jag dem senare.
Nu ska jag väcka husse.
Ha en go helg så hörs vi.
Just en slapp vecka
Denna veckan har det inte hänt mycket. Alma har fått en lugn vecka och det var förutom de två spåren som hon fick i veckan. De var ca 50m lång på asfalt. Lite kondis träning har vi gjort.
Annars har vi inte gjort ett dugg utan bara varit. Rätt skönt för både Alma och mig.
Just nu går vi och väntar på att hon ska löpa och det är ju inget man ser fram emot.
Husse har varit på intro utb inom försvaret och de skulle lära oss skjuta sa de. Jovisst tänkte jag. Frågan blir vem som kommer att lära vem.
Först på lördagen så var det info om hemvärnet och vad vi hade för rättigheter och skyldighet. Kunde jag redan.
På eftermiddagen var det vapenundervisning och det var plocka sönder vapen och sättaihopa vapen. Hade man gjort det innan? Svar ja
På söndagen skulle vi då ut och skjuta.
Härligt tänkte jag. Äntligen skulle man få ut och se vad man kunde prestera. Jag vet att jag skjuter bra och det gällde bara att få till aimpointen så de gick rätt. Vilket var gjort efter två skjutningar.
Vid ett par skjutningar så var det inga problem att täcka 3 skott med en klisterlapp. 15x15mm. de andra två satt precis utanför klisterlappen.
Det var med en kille där som jag munhöggs lite med, och när vi efter sista skjutningen skulle markera våra tavlor så var han snabbt framme och kollade sin tavla. När jag gick förbi så sa att detta skulle jag titta på och det var slårslaget. Snyggt sa jag. Ska kolla vad jag har och gick bort till min tavla. Kunde sen inte låta bli att kalla på honom och visa resultatet.
Han bara skrek och tyckte det var fördj... att jag hade lyckas slå honom igen. Jag var nöjd och smålåg för mig själv när jag gick där ifrån. Befälen var grymt imponerade av mitt skytte. Några av dem bara skakade på huvudet och gick sin väg, undra om de var imponerade.
Det var en lyckad dag som avslutades med sjukvård och vapenvård. Man rengör gärna sitt vapen efter en sån dag.
Nu e det måndag och veckan som kommer blir lite mer träning för Almas del och min del.
Imorgon är det tänkt att köra skydd och lydnad. Ikväll blir det lydnad. Kanske hinner med att köra lite spår under natten med om det inte regnar.
Ha en go vecka.
Annars har vi inte gjort ett dugg utan bara varit. Rätt skönt för både Alma och mig.
Just nu går vi och väntar på att hon ska löpa och det är ju inget man ser fram emot.
Husse har varit på intro utb inom försvaret och de skulle lära oss skjuta sa de. Jovisst tänkte jag. Frågan blir vem som kommer att lära vem.
Först på lördagen så var det info om hemvärnet och vad vi hade för rättigheter och skyldighet. Kunde jag redan.
På eftermiddagen var det vapenundervisning och det var plocka sönder vapen och sättaihopa vapen. Hade man gjort det innan? Svar ja
På söndagen skulle vi då ut och skjuta.
Härligt tänkte jag. Äntligen skulle man få ut och se vad man kunde prestera. Jag vet att jag skjuter bra och det gällde bara att få till aimpointen så de gick rätt. Vilket var gjort efter två skjutningar.
Vid ett par skjutningar så var det inga problem att täcka 3 skott med en klisterlapp. 15x15mm. de andra två satt precis utanför klisterlappen.
Det var med en kille där som jag munhöggs lite med, och när vi efter sista skjutningen skulle markera våra tavlor så var han snabbt framme och kollade sin tavla. När jag gick förbi så sa att detta skulle jag titta på och det var slårslaget. Snyggt sa jag. Ska kolla vad jag har och gick bort till min tavla. Kunde sen inte låta bli att kalla på honom och visa resultatet.
Han bara skrek och tyckte det var fördj... att jag hade lyckas slå honom igen. Jag var nöjd och smålåg för mig själv när jag gick där ifrån. Befälen var grymt imponerade av mitt skytte. Några av dem bara skakade på huvudet och gick sin väg, undra om de var imponerade.
Det var en lyckad dag som avslutades med sjukvård och vapenvård. Man rengör gärna sitt vapen efter en sån dag.
Nu e det måndag och veckan som kommer blir lite mer träning för Almas del och min del.
Imorgon är det tänkt att köra skydd och lydnad. Ikväll blir det lydnad. Kanske hinner med att köra lite spår under natten med om det inte regnar.
Ha en go vecka.