Livet är härligt
Nu är det ett tag sen jag skrev här men nu är jag tillbaka. Husse har fått lämna datorn ett litet tag och jag smet hit.
Vad har då hänt sen sist?
Jo jag har tävlat månadstävling och jag behöver väl inte säga vem som vann. 263 fina poäng fick jag ihopa på lydnad + platsliggningen. Vi tävlade lägreklass.
Annars har det bara varit träning nu ett tag men helgen som gick så var husse på utbildning. Han har nu blivit utbildad MH-figurant och om en månad ungefär så har han även gjort sista biten till MT-fig. Jag fick vara med hela helg. Lördagen var tråkig för då låg jag nästan hela tiden i bilen och sov. Hade en annan hund också i bilen och han skulle jag kunna strypa. Han ( en pudel) satt och skrek och ylade hela tiden. Gissa om jag var trött på honom. På lördagskvällen när vi åkte hem så var jag så trött på honom att jag skällde ut honom. Han fick sina fiskar varma.
På kvällen så var husse och la ett spår till mig. Måste sett knäppt ut att en lördagskväl gå och spåra, halv åtta och skymning. Men husse är knäpp, Det vet vi ju redan.
Sen på söndagen så fick jag vara med lite mer. Vi gjorde "lilla bytet" och gud vad jag sprang. Första gången var inte så fort men sen. Jag tjöt innan husse han släppte iväg mig. Alla tyckte jag var jätteduktig och klappade om mig.
När vi sen kom upp till "Dumpen" så kom jag gåendes med husse i släpptåg. Upp for en skitig overall och jagfram och undersökte den. När husse berömde mig så kunde jag inte låte bli att smaka lite på den. Tyckte den behövde ett litet tugg. Sen fick jag inte göra den fler gånger för husse var rädd att jag skulle bita för fullt i den och jag skulle komma ihåg det till L-testet i december. Husse säger att det kan vara lite missvisande då kanske och ge en falsk förebild. Precis som jag inte skulle försvar min husse. Han är bäst näst efter mig.
Sen gjorde vi ljudet med men det var ju inga problem. Man har ju vant sig vid husses och mattes snarkningar och oväsen så man bryr sig inte.
Framme vid spökena så hade de gjort en tavla och lagt ut föremål på marken och gissa vem som apporterade dem. Jodå jag brydde mig inte om spökena utan var och hämtade sakerna istället när jag kom loss.
Senare på dagen så skulle vi skjuta. Ja alla som inte hade skjutit någongång tidigare. Husse passade då på att köra budföring med mig. Gisses vad jag sprang. Det var full fart hela tiden och jag lyfte knappt på örat ens när det small.
Efter det så fick jag vila lite med en platsliggning. Då small det med. Husse han var nöjd och stolt med mig. Han sa att jag är en stjärna och det vet jag ju redan eftersom jag heter Allsmäktige Alma.
IKväll är det träning och kurs som gäller. Jag ska träna husse lite innan och sen ska husse hjälpa de andra hundarna att bli lika bra som jag, men de är långt efter, så det kommer att ta tid. Men husse är duktig och de som har hundarna tränar på hemma och det börjar se bra ut.
Ha det gott så hörs vi.
Nästa gång ska jag berätta om min tur till Stockholm som jag ska göra till helgen.
Kram Alma
Vad har då hänt sen sist?
Jo jag har tävlat månadstävling och jag behöver väl inte säga vem som vann. 263 fina poäng fick jag ihopa på lydnad + platsliggningen. Vi tävlade lägreklass.
Annars har det bara varit träning nu ett tag men helgen som gick så var husse på utbildning. Han har nu blivit utbildad MH-figurant och om en månad ungefär så har han även gjort sista biten till MT-fig. Jag fick vara med hela helg. Lördagen var tråkig för då låg jag nästan hela tiden i bilen och sov. Hade en annan hund också i bilen och han skulle jag kunna strypa. Han ( en pudel) satt och skrek och ylade hela tiden. Gissa om jag var trött på honom. På lördagskvällen när vi åkte hem så var jag så trött på honom att jag skällde ut honom. Han fick sina fiskar varma.
På kvällen så var husse och la ett spår till mig. Måste sett knäppt ut att en lördagskväl gå och spåra, halv åtta och skymning. Men husse är knäpp, Det vet vi ju redan.
Sen på söndagen så fick jag vara med lite mer. Vi gjorde "lilla bytet" och gud vad jag sprang. Första gången var inte så fort men sen. Jag tjöt innan husse han släppte iväg mig. Alla tyckte jag var jätteduktig och klappade om mig.
När vi sen kom upp till "Dumpen" så kom jag gåendes med husse i släpptåg. Upp for en skitig overall och jagfram och undersökte den. När husse berömde mig så kunde jag inte låte bli att smaka lite på den. Tyckte den behövde ett litet tugg. Sen fick jag inte göra den fler gånger för husse var rädd att jag skulle bita för fullt i den och jag skulle komma ihåg det till L-testet i december. Husse säger att det kan vara lite missvisande då kanske och ge en falsk förebild. Precis som jag inte skulle försvar min husse. Han är bäst näst efter mig.
Sen gjorde vi ljudet med men det var ju inga problem. Man har ju vant sig vid husses och mattes snarkningar och oväsen så man bryr sig inte.
Framme vid spökena så hade de gjort en tavla och lagt ut föremål på marken och gissa vem som apporterade dem. Jodå jag brydde mig inte om spökena utan var och hämtade sakerna istället när jag kom loss.
Senare på dagen så skulle vi skjuta. Ja alla som inte hade skjutit någongång tidigare. Husse passade då på att köra budföring med mig. Gisses vad jag sprang. Det var full fart hela tiden och jag lyfte knappt på örat ens när det small.
Efter det så fick jag vila lite med en platsliggning. Då small det med. Husse han var nöjd och stolt med mig. Han sa att jag är en stjärna och det vet jag ju redan eftersom jag heter Allsmäktige Alma.
IKväll är det träning och kurs som gäller. Jag ska träna husse lite innan och sen ska husse hjälpa de andra hundarna att bli lika bra som jag, men de är långt efter, så det kommer att ta tid. Men husse är duktig och de som har hundarna tränar på hemma och det börjar se bra ut.
Ha det gott så hörs vi.
Nästa gång ska jag berätta om min tur till Stockholm som jag ska göra till helgen.
Kram Alma
Vemodigt
Rubriken stämmer väl inte riktigt överens med det jag kanske ska skriva men vi får se hur det blir.
Denna veckan har varit intresant på olika vis. I jobbet har väl inte hänt så mycket men det har varit fullt upp ändå. Tyvärr så har vi lite bus på jobbet och det blir att man tycker att det händer för lite. Visst är det skönt att inte behöva riskera sitt liv och hela den biten men ändå. Lite action hade inte varit fel.
Alma har nu varit hemma om nätter då matte har återvänt till hemmet. Det har varit tråkigt ibland att köra själv men ibland är det skönt att kunna gå själv och slippa oroa sig för paragrafryttare.
Nåja det får gå. Snart ska hon med igen.
Den nya bilen som jag skrev om, den blev ett minne kort. Det tog inte långtid förrän den skulle rulla hos chefen istället för hos mig. Jag har blivit lovad en annan men när den kommer vet vi inte. Det blir väl inte förrän framemot jul eller till våren.
Just nu lägger jag krutet på att få så många timmar att jobba som möjligt och det fixar jag bra tycker jag. Jag har blivit arbetsledare så jag lägger scheman varje månad. Ni kan ju bara gissa vem som jobbar bara en helg i månaden?
Nåja nog om arbetet och över till stjärnan Alma. Ja hon kallas så nu. Till mattes förtret. Ibland lyser hon och går så fruktansvärt bra att man blir förstummad. Ibland så försvinner hon bakom ett molm och man undrar var lyset tog vägen.
Idag var en lysande dag. Söket gick mycket bra. Hon har fortfarande lite problem att få till anskällningarna men jag tror det kommer.
Jag skickade ut henne på en ljudretning och hon tog den mycket bra, trots att det inte var vår favorit som låg där. Jag har vissa människor som jag har svårt för och denna personen är en av dem.
Sedan tillbaka igen så såg jag att hon vädrade in nästa figge och den tog hon kanonbra.
Nästa slag så körde jag ett tomskick och det var ett fint skick och hon jobbade på bra i söket. Kallade in henne och skickade på andra sidan igen. Nu låg figgen i en låda och hon klarade av det fint. Hade lite problem att komma i markering men sökarbetet var bra.
Ut och hämta henne och sen på andra sidan så hade jag bett Tomas att göra en lite jaktretning på henne.
Gissa om hon sprang ut. Fullfart och vilken markering sen då. Gisses. Hon hade den mörka rösten framme och det blev ett mycket bra avslut.
I torsdags så körde vi spår. Odd o Britta ville ha hjälp med spårläggning och jag ställde ju upp. Britta har fått MS men klarar sig jättebra periodvis. Hon ville ha ett lägreklass spår och det fick hon. Odd gick ettspår till mig och det var en nyttig övning. Alma gjorde ett mycket bra upptag och det bar iväg längs med spåret.
Rakt ner och fick första pinnen. Bra tänkte jag. Sen bar det av igen och in över ny gallrad granskog och vidare. Hmm det känns inte rätt detta. Det bar iväg som om det hade varit en brottsling som flytt. Himla drag i linan.
Rakt fram till ett staket. Hon ville in på skroten och sen ändrade hon sig och drog längs med staketet, ner över en asfaltsväg och då var måttet rågat. Nu gjorde husse halt och gick tillbaka till där vi hade pinnen. Hon tog upp spåret igen och i rätt riktning denna gång. Hon fick med sig två pinnar till och sen bara var det precis som hon la av.
Då bröt jag och gick tillbaka till bilen. Svettig, trött och förbannad. Ja jag vet att man inte ska vara arg på hunden.
Senare på kvällen körde jag lydnad under kommendering. Vilken lydnad sen då. Det var bara linförigheten som inte är bra men det andra satt som en smäck. Gisses vad bra hon var då. Det gick bra idag med men det var utan kommendering. Budföringen gick kanonbra idag.
Nå nu får vi se vad nästa vecka har i sin planering. Nästa helg ska jag iväg på MH-fig utbildning. Steg 1 o 2. Ska bli intressant och se vad det blir av detta.
I veckan ska det bli mycket spår är det tänkt. Jag ska eventuellt iväg och tävla den 7:e okt och då gäller det att vara laddad till tänderna. Anmälningstiden går ut idag, så förhoppningsvis kommer man med.
Vi får se vad det blir av det.
Ha det gott så hörs vi.
Denna veckan har varit intresant på olika vis. I jobbet har väl inte hänt så mycket men det har varit fullt upp ändå. Tyvärr så har vi lite bus på jobbet och det blir att man tycker att det händer för lite. Visst är det skönt att inte behöva riskera sitt liv och hela den biten men ändå. Lite action hade inte varit fel.
Alma har nu varit hemma om nätter då matte har återvänt till hemmet. Det har varit tråkigt ibland att köra själv men ibland är det skönt att kunna gå själv och slippa oroa sig för paragrafryttare.
Nåja det får gå. Snart ska hon med igen.
Den nya bilen som jag skrev om, den blev ett minne kort. Det tog inte långtid förrän den skulle rulla hos chefen istället för hos mig. Jag har blivit lovad en annan men när den kommer vet vi inte. Det blir väl inte förrän framemot jul eller till våren.
Just nu lägger jag krutet på att få så många timmar att jobba som möjligt och det fixar jag bra tycker jag. Jag har blivit arbetsledare så jag lägger scheman varje månad. Ni kan ju bara gissa vem som jobbar bara en helg i månaden?
Nåja nog om arbetet och över till stjärnan Alma. Ja hon kallas så nu. Till mattes förtret. Ibland lyser hon och går så fruktansvärt bra att man blir förstummad. Ibland så försvinner hon bakom ett molm och man undrar var lyset tog vägen.
Idag var en lysande dag. Söket gick mycket bra. Hon har fortfarande lite problem att få till anskällningarna men jag tror det kommer.
Jag skickade ut henne på en ljudretning och hon tog den mycket bra, trots att det inte var vår favorit som låg där. Jag har vissa människor som jag har svårt för och denna personen är en av dem.
Sedan tillbaka igen så såg jag att hon vädrade in nästa figge och den tog hon kanonbra.
Nästa slag så körde jag ett tomskick och det var ett fint skick och hon jobbade på bra i söket. Kallade in henne och skickade på andra sidan igen. Nu låg figgen i en låda och hon klarade av det fint. Hade lite problem att komma i markering men sökarbetet var bra.
Ut och hämta henne och sen på andra sidan så hade jag bett Tomas att göra en lite jaktretning på henne.
Gissa om hon sprang ut. Fullfart och vilken markering sen då. Gisses. Hon hade den mörka rösten framme och det blev ett mycket bra avslut.
I torsdags så körde vi spår. Odd o Britta ville ha hjälp med spårläggning och jag ställde ju upp. Britta har fått MS men klarar sig jättebra periodvis. Hon ville ha ett lägreklass spår och det fick hon. Odd gick ettspår till mig och det var en nyttig övning. Alma gjorde ett mycket bra upptag och det bar iväg längs med spåret.
Rakt ner och fick första pinnen. Bra tänkte jag. Sen bar det av igen och in över ny gallrad granskog och vidare. Hmm det känns inte rätt detta. Det bar iväg som om det hade varit en brottsling som flytt. Himla drag i linan.
Rakt fram till ett staket. Hon ville in på skroten och sen ändrade hon sig och drog längs med staketet, ner över en asfaltsväg och då var måttet rågat. Nu gjorde husse halt och gick tillbaka till där vi hade pinnen. Hon tog upp spåret igen och i rätt riktning denna gång. Hon fick med sig två pinnar till och sen bara var det precis som hon la av.
Då bröt jag och gick tillbaka till bilen. Svettig, trött och förbannad. Ja jag vet att man inte ska vara arg på hunden.
Senare på kvällen körde jag lydnad under kommendering. Vilken lydnad sen då. Det var bara linförigheten som inte är bra men det andra satt som en smäck. Gisses vad bra hon var då. Det gick bra idag med men det var utan kommendering. Budföringen gick kanonbra idag.
Nå nu får vi se vad nästa vecka har i sin planering. Nästa helg ska jag iväg på MH-fig utbildning. Steg 1 o 2. Ska bli intressant och se vad det blir av detta.
I veckan ska det bli mycket spår är det tänkt. Jag ska eventuellt iväg och tävla den 7:e okt och då gäller det att vara laddad till tänderna. Anmälningstiden går ut idag, så förhoppningsvis kommer man med.
Vi får se vad det blir av det.
Ha det gott så hörs vi.
Skarpt läge!
Hej
Nu har det hänt som jag väntat på i hela mitt hundverksammaliv. Ett skarpt läge.
Nja skarpt och skarpt. Det var det på sätt och vis för det var en häst som hade försvunnit.
Idag lördag när vi satt och fikade efter sökträningen så ringde telefonen på klubben. Jag brukar svara när vi är där ute så även denna gång. En tjej ringde och hade blivit av med en häst och undrade om vi kunde hjälpa henne. Nja , ska höra med de andra men de ville inte. Gentleman som man är så lastade jag över appellkursen på min kollega och sa att jag kom. Vi bestämde att vi skulle träffas på ett ställe efter en timme ca. Jag var tvungen att hemma och hämta rottisen för hon är bättre på ljud än Alma men Alma var med som backup.
Vi skulle leta igenom en stor gammal torvmosse för hon ville kolla så hästen inte låg där ute.
Sagt och gjort så vände jag upp och gick i sidovind. Hade ett par markeringar med både vind och ljud men det gav inget.
Så vi bestämde oss att gå ner till en annan mosse som också kunde vara aktuellt. På vägen dit så sa jag att vi skulle kolla en grusväg som vi gick förbi för den kunde ge en liten vink om att hästen hade gått på den. Jodå det fanns hästtramp på vägen men lite skeptiska var vi eftersom det kunde vara andra som ridit där med. Lite längre in på vägen så hittade vi fler tramp.
Helt plötsligt så kom det en bil och stannade. Föraren hade sett konstiga avtryck vid ett hus som han inte kunde bestämma vad det var för något. Tillbaka till bilarna och ner till platsen han angivit.
Jag hade haft Alma ute på sista biten när vi stötte på bilen. Hon och Ina fick sitta kvar i bilen då vi gick till huset och kollade.
Jag hittade ytterligare spår efter en häst och även relativt färsk hästbajs.
När jag följde spåren längre in på en liten väg så fick jag syn på hästen. Han stod i en hage och betade.
Jag har nog aldrig sett en gladare tjej, när hon fick syn på hästen och han kom emot oss.
Jag var också glad för vi hittat hästen och den var vid liv och inget var skadat.
Troligtvis så hade hästen skenat ner till stället och blivit kvar intill tjurarna som gick i hagen bredvid.
Det skarpa läget övergick i glädje. Det var skönt att kunna åka hem och veta att allt har slutat i glädje istället för tårar.
Lite retsamt är det att jag inte hade hundarna ute och de fick visa vägen till hästen. Det hade varit super men jag är glad att vi hittade hästen. Nästa gång kan det var en människa vi letar efter och då kan man hoppas att det slutar lika lyckligt.
Over and out
Nu har det hänt som jag väntat på i hela mitt hundverksammaliv. Ett skarpt läge.
Nja skarpt och skarpt. Det var det på sätt och vis för det var en häst som hade försvunnit.
Idag lördag när vi satt och fikade efter sökträningen så ringde telefonen på klubben. Jag brukar svara när vi är där ute så även denna gång. En tjej ringde och hade blivit av med en häst och undrade om vi kunde hjälpa henne. Nja , ska höra med de andra men de ville inte. Gentleman som man är så lastade jag över appellkursen på min kollega och sa att jag kom. Vi bestämde att vi skulle träffas på ett ställe efter en timme ca. Jag var tvungen att hemma och hämta rottisen för hon är bättre på ljud än Alma men Alma var med som backup.
Vi skulle leta igenom en stor gammal torvmosse för hon ville kolla så hästen inte låg där ute.
Sagt och gjort så vände jag upp och gick i sidovind. Hade ett par markeringar med både vind och ljud men det gav inget.
Så vi bestämde oss att gå ner till en annan mosse som också kunde vara aktuellt. På vägen dit så sa jag att vi skulle kolla en grusväg som vi gick förbi för den kunde ge en liten vink om att hästen hade gått på den. Jodå det fanns hästtramp på vägen men lite skeptiska var vi eftersom det kunde vara andra som ridit där med. Lite längre in på vägen så hittade vi fler tramp.
Helt plötsligt så kom det en bil och stannade. Föraren hade sett konstiga avtryck vid ett hus som han inte kunde bestämma vad det var för något. Tillbaka till bilarna och ner till platsen han angivit.
Jag hade haft Alma ute på sista biten när vi stötte på bilen. Hon och Ina fick sitta kvar i bilen då vi gick till huset och kollade.
Jag hittade ytterligare spår efter en häst och även relativt färsk hästbajs.
När jag följde spåren längre in på en liten väg så fick jag syn på hästen. Han stod i en hage och betade.
Jag har nog aldrig sett en gladare tjej, när hon fick syn på hästen och han kom emot oss.
Jag var också glad för vi hittat hästen och den var vid liv och inget var skadat.
Troligtvis så hade hästen skenat ner till stället och blivit kvar intill tjurarna som gick i hagen bredvid.
Det skarpa läget övergick i glädje. Det var skönt att kunna åka hem och veta att allt har slutat i glädje istället för tårar.
Lite retsamt är det att jag inte hade hundarna ute och de fick visa vägen till hästen. Det hade varit super men jag är glad att vi hittade hästen. Nästa gång kan det var en människa vi letar efter och då kan man hoppas att det slutar lika lyckligt.
Over and out
Hon har vuxit
Halloj, Husse här
Det märks stor skillnad på Alma nu när hon har löpt färdigt. Jag hade räknat med en mognad nu efter löpet men att jag skulle märka det redan hade jag inte förväntat mig.
I fredags em så kom Kenneth ner till mig och vi skulle träna lite skydd. Som jag skrivet innan så har Alma bara nafsat i skyddsarmen. Nu fick hon en liten retning och det var ett lugnt tryggt fullbett som satt i armen. Inget nafsande eller något annat. Vid varje övning så var det lugna trygga bett som presenterades. Till och med Kenneth sa att hon inte bitit så bra innan. I fasttagandet så var det rakt in i skyddsarmen. Inget taktade utan rakt in. Lite tassar men jag tror det försvinner med.
I Lördags så var det sökträning och det gick med bra. Inget in på figgarna och klättra utan bara full fart ut och en halv meter ifrån dem så sätter hon sig och gör markering.
På em när vi hade kurs så bad jag en av kursdeltagarna lägga ett spår till mig. En annan sökgrupp hade varit på en annan del innan på fm och där ville jag ha mitt spår. Det blev ett bågformat spår med två apporter.
Det jag var mest ute efter är var att kolla om hon höll sig i spåret hon tagit upp och det gjorde hon. Tyvärr missade hon en apport men det bryr jag mig inte så mycket om just nu. Hon fick slutet och det var det primära i denna övningen.
Lydnaden går mycket bra just nu och det är väl bara finputsningar för att man ska få 10:or men jag vet inte om jag ska lägga ner det jobbet just nu då det eventuellt kommer tävlingar om en månad. Enligt flickvännen så kröp Alma med hela kroppen i backen och det såg mycket bra ut. Hoppas det håller i sig. Det enda stora problemet jag har är framförgåendet. Hon drar som ett tåg och när hon gått 8-10m så börjar hon snurra efter bollen och undra när den kommer. Får fundera på om jag ska börja om igen och köra med mina pinnar och mat istället för bollen. Vi får se vad som händer. Det är betygsmässingt men det är inga tior. Vill inte rota för mycket med det innan tävlingen. Har hela vintern på mig att göra om det och träna in de andra momenten i de högre klasserna.
Nu ser jag fram emot Stockholms resan i slutet av sept. Det ska bli kul och komma iväg och få lite ny miljö.
Ha det gott
Det märks stor skillnad på Alma nu när hon har löpt färdigt. Jag hade räknat med en mognad nu efter löpet men att jag skulle märka det redan hade jag inte förväntat mig.
I fredags em så kom Kenneth ner till mig och vi skulle träna lite skydd. Som jag skrivet innan så har Alma bara nafsat i skyddsarmen. Nu fick hon en liten retning och det var ett lugnt tryggt fullbett som satt i armen. Inget nafsande eller något annat. Vid varje övning så var det lugna trygga bett som presenterades. Till och med Kenneth sa att hon inte bitit så bra innan. I fasttagandet så var det rakt in i skyddsarmen. Inget taktade utan rakt in. Lite tassar men jag tror det försvinner med.
I Lördags så var det sökträning och det gick med bra. Inget in på figgarna och klättra utan bara full fart ut och en halv meter ifrån dem så sätter hon sig och gör markering.
På em när vi hade kurs så bad jag en av kursdeltagarna lägga ett spår till mig. En annan sökgrupp hade varit på en annan del innan på fm och där ville jag ha mitt spår. Det blev ett bågformat spår med två apporter.
Det jag var mest ute efter är var att kolla om hon höll sig i spåret hon tagit upp och det gjorde hon. Tyvärr missade hon en apport men det bryr jag mig inte så mycket om just nu. Hon fick slutet och det var det primära i denna övningen.
Lydnaden går mycket bra just nu och det är väl bara finputsningar för att man ska få 10:or men jag vet inte om jag ska lägga ner det jobbet just nu då det eventuellt kommer tävlingar om en månad. Enligt flickvännen så kröp Alma med hela kroppen i backen och det såg mycket bra ut. Hoppas det håller i sig. Det enda stora problemet jag har är framförgåendet. Hon drar som ett tåg och när hon gått 8-10m så börjar hon snurra efter bollen och undra när den kommer. Får fundera på om jag ska börja om igen och köra med mina pinnar och mat istället för bollen. Vi får se vad som händer. Det är betygsmässingt men det är inga tior. Vill inte rota för mycket med det innan tävlingen. Har hela vintern på mig att göra om det och träna in de andra momenten i de högre klasserna.
Nu ser jag fram emot Stockholms resan i slutet av sept. Det ska bli kul och komma iväg och få lite ny miljö.
Ha det gott