Skarpt läge!
Hej
Nu har det hänt som jag väntat på i hela mitt hundverksammaliv. Ett skarpt läge.
Nja skarpt och skarpt. Det var det på sätt och vis för det var en häst som hade försvunnit.
Idag lördag när vi satt och fikade efter sökträningen så ringde telefonen på klubben. Jag brukar svara när vi är där ute så även denna gång. En tjej ringde och hade blivit av med en häst och undrade om vi kunde hjälpa henne. Nja , ska höra med de andra men de ville inte. Gentleman som man är så lastade jag över appellkursen på min kollega och sa att jag kom. Vi bestämde att vi skulle träffas på ett ställe efter en timme ca. Jag var tvungen att hemma och hämta rottisen för hon är bättre på ljud än Alma men Alma var med som backup.
Vi skulle leta igenom en stor gammal torvmosse för hon ville kolla så hästen inte låg där ute.
Sagt och gjort så vände jag upp och gick i sidovind. Hade ett par markeringar med både vind och ljud men det gav inget.
Så vi bestämde oss att gå ner till en annan mosse som också kunde vara aktuellt. På vägen dit så sa jag att vi skulle kolla en grusväg som vi gick förbi för den kunde ge en liten vink om att hästen hade gått på den. Jodå det fanns hästtramp på vägen men lite skeptiska var vi eftersom det kunde vara andra som ridit där med. Lite längre in på vägen så hittade vi fler tramp.
Helt plötsligt så kom det en bil och stannade. Föraren hade sett konstiga avtryck vid ett hus som han inte kunde bestämma vad det var för något. Tillbaka till bilarna och ner till platsen han angivit.
Jag hade haft Alma ute på sista biten när vi stötte på bilen. Hon och Ina fick sitta kvar i bilen då vi gick till huset och kollade.
Jag hittade ytterligare spår efter en häst och även relativt färsk hästbajs.
När jag följde spåren längre in på en liten väg så fick jag syn på hästen. Han stod i en hage och betade.
Jag har nog aldrig sett en gladare tjej, när hon fick syn på hästen och han kom emot oss.
Jag var också glad för vi hittat hästen och den var vid liv och inget var skadat.
Troligtvis så hade hästen skenat ner till stället och blivit kvar intill tjurarna som gick i hagen bredvid.
Det skarpa läget övergick i glädje. Det var skönt att kunna åka hem och veta att allt har slutat i glädje istället för tårar.
Lite retsamt är det att jag inte hade hundarna ute och de fick visa vägen till hästen. Det hade varit super men jag är glad att vi hittade hästen. Nästa gång kan det var en människa vi letar efter och då kan man hoppas att det slutar lika lyckligt.
Over and out
Nu har det hänt som jag väntat på i hela mitt hundverksammaliv. Ett skarpt läge.
Nja skarpt och skarpt. Det var det på sätt och vis för det var en häst som hade försvunnit.
Idag lördag när vi satt och fikade efter sökträningen så ringde telefonen på klubben. Jag brukar svara när vi är där ute så även denna gång. En tjej ringde och hade blivit av med en häst och undrade om vi kunde hjälpa henne. Nja , ska höra med de andra men de ville inte. Gentleman som man är så lastade jag över appellkursen på min kollega och sa att jag kom. Vi bestämde att vi skulle träffas på ett ställe efter en timme ca. Jag var tvungen att hemma och hämta rottisen för hon är bättre på ljud än Alma men Alma var med som backup.
Vi skulle leta igenom en stor gammal torvmosse för hon ville kolla så hästen inte låg där ute.
Sagt och gjort så vände jag upp och gick i sidovind. Hade ett par markeringar med både vind och ljud men det gav inget.
Så vi bestämde oss att gå ner till en annan mosse som också kunde vara aktuellt. På vägen dit så sa jag att vi skulle kolla en grusväg som vi gick förbi för den kunde ge en liten vink om att hästen hade gått på den. Jodå det fanns hästtramp på vägen men lite skeptiska var vi eftersom det kunde vara andra som ridit där med. Lite längre in på vägen så hittade vi fler tramp.
Helt plötsligt så kom det en bil och stannade. Föraren hade sett konstiga avtryck vid ett hus som han inte kunde bestämma vad det var för något. Tillbaka till bilarna och ner till platsen han angivit.
Jag hade haft Alma ute på sista biten när vi stötte på bilen. Hon och Ina fick sitta kvar i bilen då vi gick till huset och kollade.
Jag hittade ytterligare spår efter en häst och även relativt färsk hästbajs.
När jag följde spåren längre in på en liten väg så fick jag syn på hästen. Han stod i en hage och betade.
Jag har nog aldrig sett en gladare tjej, när hon fick syn på hästen och han kom emot oss.
Jag var också glad för vi hittat hästen och den var vid liv och inget var skadat.
Troligtvis så hade hästen skenat ner till stället och blivit kvar intill tjurarna som gick i hagen bredvid.
Det skarpa läget övergick i glädje. Det var skönt att kunna åka hem och veta att allt har slutat i glädje istället för tårar.
Lite retsamt är det att jag inte hade hundarna ute och de fick visa vägen till hästen. Det hade varit super men jag är glad att vi hittade hästen. Nästa gång kan det var en människa vi letar efter och då kan man hoppas att det slutar lika lyckligt.
Over and out
Kommentarer
Trackback