Hej svejs

Alma här!

Idag så var husse, Sixten o jag på brukshundsklubben och det var inte så roligt som jag trodde det skulle bli.
Jag hade hoppats på att få skälla lite och bita lite i skyddsarmen. Tji fick jag. Husse tog ut mig och gissa vad jag fick göra?
Lydnad, som inte är det roligaste i världen. Det står näst längst ner på listan. Längst ner är när husse kör iväg och jag får vara hemma.
Jag gjorde ett bra jobb iallafall tyckte husse. Fick beröm av honom och det får jag bara när jag gör rätt. Jag är rätt duktig på att göra vänster svängar när vi står på samma ställe. Min rumpa är inte långt uppe när jag flyttar runt mig.
Krypet börjar med funka. Husse har bara tränat mig två gånger och jag vet redan lite vad han vill. Det kommer jag fort att lära mig tror husse och matte. Matte borde vet för hon har tränat hund mycket längre än husse har gjort. Typ hela sitt vuxna liv och hon är ju gammal. Hihi tur att hon inte läser detta för då hade jag fått ligga i korgen.

Sen tyckte jag husse var stygg mot mig för han tog ut Sixten och han fick minsann springa budföring och annat skoj. Men inte jag jag fick ligga i bilen och titta på.
Sen i em så körde husse iväg utan mig och det var pest tycker jag, men jag skulle rätt snart bli tyst. Husse kom hem och hämtade mig och vi körde till skogen. Jag visste direkt att nu skulle vi göra något roligt.
Husse plockade fram spårlinan och min nomesele som vi har när jag spårar. Gissa vem som gav glädje tjut.
Jodå men husse han var ful gubbe idag. Han sa bara leta spår till mig.
-Va?
-Leta spår?
-Vad nu, han brukar visa vart spåret ska vara men inte denna gång. Som en sann Tyrann och allsmäktig så bet jag ihop och letade spåret som var bara 5 m framför mig och jag sög i så det rök om det. Gick på rätt håll och hörde husse berömma mig.

Efter ett tag så tyckte jag det var jobbigt för jag hade inte hittat någon apport. Konstigt, det brukar ju vara många i spåret. Efter ett tag så hittade jag en men det tog tid. Husse litade inte på mig i en vinkel, han sa att jag försökte fuska genom att gena i spetsvinklen. Jag fick gå tillbaka och snura lite sen gick jag iväg igen och då jäklar så låg det en träapport i spåret. Men husse sa att jag missat en innan. Trist men sånt är livet. Jag fick mycket kel och bus med husse vid apporten. sen erbjöd han mig vatten men det ville jag inte ha.

-Det har jag hemma nu vill jag spåra, sa jag och spårade vidare.
Efter ett tag så tänkte jag att detta spåret är långt. Det brukar vara slut rätt så fort, men vi närmade oss säkert 700m och det gick vidare över stock och sten. Jag var trött men jag bet ihopa och gick på ren vilja och att jag skulle till slutet. När jag hittade tredje föremålet, en handske, så sa husse att vi gjort ca 2/3 av spåret och jag var trött. Till slut så kom jag till mitt slut och gud vad jag var trött men kampa med husse klarade jag av iallafall. Husse sa att vi nog fick börja träna mer kondition och det håller jag med om.
 Husse var rätt svett han med så vi var glada båda två när vi åkte hem till Sixten o Matte. Matte ligger sjuk så jag får inte busa med henne. Hon har sprungit på toa hela natten och det har inte varit roligt och lyssna på.Förhoppningsvis så blir hon bättre tills imorgon.

Nu ska jag gå och se hur det är med matte och sen blir det nog en runda med tuggbenet ikväll.

Ha det gott

//Alma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback