allsmaktigealma

Under min rondering inatt så stod jag och tittade in genom ett skyltfönsterbredvid ett av våra objekt. En bil står en bit upp i korsningen. När jag vänder mig om så rivstartar den och försvinner. Reptilhjärnan i detta huvud handlar blixtsnabbt och jag sitter i bilen och gör en U-sväng och iväg efter. Det var något skumt med den bilen.  Iväg efter och tappar bort den. Hittar den inte. Vad i hel... f... och alla ramsor som ni kan tänka er.
Plötsligt får jag syn på en stor schäfer som ser ut att spåra i högt tempo över en väg. Knäpp som man är så tror man att alla hund som ser ut som om de spårar är polishundar. Detta måste jag titta på.
Runt igen och tillbaka. Polishund Nja det var det inte. Men jag kände igen hunden. Schäfer människa som man är.
Stannade bilen och gick ut och kallade på hunden. Sa ett namn som jag trodde han skulle lyssna på. Mycket riktigt, den hunden som jag trodde var en polishund var en annan hund som jag känner. Förvisso är den L-testad en gång i tiden men det är nog det närmsta den hunden kommer tjänst.
Ringde till personen som äger hunden och frågade om han hade hunden hemma.
- Nej det är han inte och jag funderar på vart han är?
- Fundera du för jag vet, sa jag.
-Va?
-Jo han är hos mig. Jag hittade honom i byn springandes. Jag kommer med honom.

Det är alltid skönt att få återlämna ett djur till dess ägare när de blir så glada att de nästan gråter.
Jag blev lovad en tårta så jag får väl se om den kommer.

Imorgon smäller det. Då ger vi oss ut på tävlingsplanen och skogen igen.
Högrespår står på schemat.

Hasta la vista